en berättelse om hur nergånget blir nygammalt

Först måste jag beklaga mig lite.

Vi var nere en helg för ett par veckor sedan, och planen var att jag äntligen skulle glasa klart det första verandafönstret och måla första lagret på detta. Det var från början tre rutor som behövde skäras till, två sexkantiga stora och en femkantig något mindre. Före jul testade jag att skära glas första gången, och utan några större problem lyckades jag skära till den första sexkantiga. Nybörjartur antar jag, för denna helg gick det inte alls lika bra när jag skulle skära till de sista två.

Jag började med den femkantiga, och denna gick ganska bra. Ett av snitten blev inte helt bra, och jag fick finputsa lite med en skiftnyckel för att det skulle passa, men tillslut gick det. Så var det då dags för den stora sexkantiga rutan, och nu gick det helt åt skogen. Det började med att ett snitt inte repade glaset tillräckligt så att en bit för mycket lossnade. Jag använder gamla rutor från vinden och dessa är såpass små att dessa sexkantiga rutor måste tas på diagonalen, och därmed finns det inte mycket att ta av om det blir fel. I detta fall kunde jag dock vända på rutan och skära på andra sidan istället och på så sätt rädda det hela, trodde jag… ytterligare ett felsnitt och rutan var för liten. Bara att börja om.

Huset i vinterskrud, december 2010

Glasade ur en ny ruta och bytte linjal att skära mot. Innan använde jag en metalllist som gled alltför lätt och det var därför lätt att snitten blev sneda. Nu bytte jag till vattenpasset och lade en skinntrasa under för att få friktion mot glaset så att inte vattenpasset skulle glida. Fungerade mycket bättre, och nu fick jag raka snitt. Vid snitt nummer två på denna ruta lägger jag rutan mot bordskanten för att knäcka glaset och pang, rutan spricker helt oförklarligt tvärs över! Måste ha varit spänningar i glaset.

Dags att glasa ut ruta nummer tre och denna gång tog jag, innan jag började, en spräckt ruta och övade, och övade, och övade för att vara säker på att jag kunde skära rena snitt. Fick in en mycket bra teknik, och nu gick skärandet som en dans. Tredje gången gillt helt enkelt. Snitt ett, perfekt. Snitt två, perfekt. Snitt tre, perfekt. Snitt fyra, det sista, ser ut att bli perfekt, och precis när glasskäraren går över kanten (detta snitt slutar vid en sned kant, och inte i rät vinkel mot glaskanten) träffar sidan av skäraren kanten och en spricka går tio cm in på den annars perfekta rutan. På SISTA snittet! Efter detta lade jag ner projektet för denna gång…

Glasskärning är inte så vansinnigt svårt egentligen, och ganska kul, men det är väldigt, väldigt frustrerande just att det inte finns en chans att rädda sina misstag. Allt måste liksom vara perfekt! Och det är så tråkigt varje gång man råkar förstöra en hundra år gammal munblåst glasruta! På skansens hantverkskväll fick jag tips om att man skulle ha en tretex-skiva eller en yllefilt som underlag när man skar, och jag har kört med en filt, men jag tror detta är lite för mjukt, och att det var det som gjorde att den gick fel sista gången. När skäraren går över kanten blir det för högt fall ner till bordet liksom. Till nästa gång ska jag därför fixa en tretex-skiva.

Så till det här med avstyckningen. Processen med avstyckning och övertagande börjar ta form. Tomten vi kommer att ta över täcker in boningshuset, trädgården, längan och hela marken där stallet tidigare stod och där grisarna tidigare gick. 10835 kvm blir tomten på, och det hela kommer att bli vårt från den 1:a april! Vi väntar barn nummer två den 1:a juni, och vi kommer att landa hemma med den nya bebisen innan vi flyttar, så runt den 1:a juli kommer flyttlasset söderut gå! Vi kommer dock att påbörja projekt ’kommunalt VA’ direkt i april så fort vi fått lagfart.

Vi har börjat planera sommarens projekt så smått också. När vi var nere i december vaknade Hanna en morgon och hörde att det rann vatten i rummet innanför verandan. Det var töväder, och snön på taket hade tagit med sig en takpanna och nu rann det rakt in! Läkten är helt slut, och det är enligt utsago originalpapp från att huset hade papptak som ligger under, så med andra ord är det ingen som helst avrinning under pannorna. Där har vi alltså sommarens stora projekt! Bort med allt tegel, ny papp och läkt och tillbaks med teglet igen. En del plåtarbete måste tydligen också fixas i samband med detta, samt nya vindbrädor och vi passar då på att byta hängrännor. Min personliga plan är att vi ska försöka behålla stuprören ett tag till eftersom vi inte vet hur långa vinklarna ska vara innan vi täckt av fasaden. De kommer dock bytas till nya rör med skarpa knän allteftersom vi täcker av fasaden.

Projekt nummer två blir att återskapa panelen under fönstren på verandan, ett projekt jag ser fram emot något enormt. Verandan ska också målas färdigt.

Dessutom måste vi reparera taket på längan så att det klarar nästa vinter.

Förra sommaren tyckte vi att vi hade planerat ordentligt, men missade lite på att ha allt material på plats. Därför ska vi i år försöka beställa allt vi behöver i god tid. Läkt och papp bör väl inte behöva beställas, men vi måste kolla upp det där med hängrännor, för dom måste eventuellt beställas från en plåtslagare, och sen är det ju allt material till verandan. Det ska ju vara pärlspont av samma bredd och pärldimension som södras vanliga pärlspont, men eftersom denna ska sitta som ytterpanel vill vi ha den uppemot en tum tjock, och den måste därför beställas från ett hyvleri. Dessutom ramas fälten av pärlspont in med ett osymetriskt hålkäl som också måste beställas. Ska försöka ta tag i detta så snart som möjligt.

Soluppgång i December 2010